IMG_0877

Kultplatta

 

Hallå bloggen (o ALLA läsare) 😉 🙂

Tyckte det var dags med ett litet blogginlägg igen, 🙂 var alldeles för länge sedan. 🙁

O vad passar bättre än att recensera denna kultplatta som dök upp i brevlådan med syrran som avsändare (STORT TACK). 🙂 🙂 🙂

Helt annat sound på Status på den tiden än på dagens Quo. Bandet har tynat bort mer och mer. Att dom fortsätter efter motorn (Parfitt) i bandets död är obegripligt. Även om det låter lite “mono” om låtarna, så var det mer äkta på slutet av 60 o början av 70 talet.

Tycker plattan har en mäktig albumtitel “At their best” med tillägget “original HIT recordings”. 🙂

Av omslaget att döma kunde den lika gärna hetat “Tjena mittbena” eller “Pullover lay down” som några år senare blev öppningsspåret på plattan “Hello”. 😉 😉 😉

Undrar förresten vad Leprechaunen  tycker om att Coghlan har lånat hans hatt?!? ?

Hur som helst så är detta en föregångare till “headsdown”, och man kan framförallt skönja det i spåren “Is It Really Me” och “In My Chair” 🙂

/Eders Tobbe

1+
Rick Parfitt Kinnarps Arena 2008

37 år sedan idag

För precis 37 år sedan idag! 🙂

Stockholm isstadion precis för ovanstående antal år sedan så äntrade The Mighty Quo/Frantic Four/Originaluppsättningen med Status (bara att välja vilket utav namnen som tilltalar dig bäst) scenen.

Minns det som igår.. Jag och Pynne slutade tidigare från skolan för att ta tåget upp till Stockholm på fredag eftermiddag. Väl där övernattade vi hos min syster.

Efter lite souvenirköp och diverse fönstershoppande på lördagens förmiddag blev det äntligen kväll och dags för konsert.  🙂

På den tiden så var det stolar ända fram till scenen. åtminstone innan konserten. 🙂 🙂 🙂

Vad de träflisorna som låg där EFTER uppträdandet kallas för tror jag inte ens Chalmers hade kunnat räkna ut. 😉

Är såå glad att jag han se Quo med den äkta uppsättningen med medlemmar. 🙂 🙂 🙂

Att dom gjorde en Reunion  2013 o 2014 med ett antal konserter är inte samma sak, även om det hade varit kul att se det också. 🙂

Näe… Bandet självdog efter turnén 1981. 🙁

Året efter slutade trummisen Coghlan.

År 1984 slutade bandet med en stor avskedsturné, för att året efter återförenas för att inviga Live Aid på Wembley.

Osämja i bandet gjorde att även basisten Lancaster lämnade när Rossi (gitarrist) ville fortsätta med bandet. 🙁

Har tappat räkningen på hur många framförallt trummisar dom haft genom åren. 🙁

Har tappat intresset för dagens sammansättning. Droppen var när Rossi valde att fortsätta att lira när även Parfitt (kompgitarrvirtuos) p.g.a. hälsoproblem var tvungen att hoppa av. 🙁

Obegripligt att fortsätta under samma namn.  🙁

När Rick Parfitt julafton 2016 avled p.g.a. blodförgiftning efter en axelskada dog mitt intresse helt för bandet. 🙁 🙁 🙁

Innan han avled hade han precis avslutat sång och sina gitarrpålägg på sitt kommande soloalbum “Over and Out” , albumet färdigställdes efter hans död med hjälp av bl.a Lancaster, Parfitt Jr och även Brian May från Queen.

Tycker det är en ganska bra blandning av låtar med både rockigt tema, men även lite lugna låtar. Tycker den växer. 🙂

Bilden som är i headern tog jag när bandet spelade i Kinnarps arena 2008, och autografen på bilden fick jag när jag träffade honom i Göteborg 1995. 🙂

Tror det är ganska rockigt i himlen nu för tiden.  😉

R.I.P Parfitt <3

Avslutar med den nästan kusligt valda albumtiteln “Over and Out”

/Eders Tobbe

 

 

1+